Populära inlägg

tisdag 3 september 2013

Kapitel 4: J.M.G. Le Clézios Pawana (Elisabeth Grate förlag, översättning Ulla Bruncrona)

Awaité Pawana! är vad valspejarna ropar i denna novell när de ser en val från skeppet.  Och det gör de även 1856 när de finner den vik där gråvalarna kalvar. Läsaren får följa Kaptenen Charles Melville Scammon och skeppspojken John från Nantucket under denna händelse, vilka konsekvenserna blir och hur de förändras av slakten som följer. Detta är sammanfattningen av den roman som jag valde att läsa som svar på Lyrans Noblesser utmaning, och jag hoppas ni blir lika inspirerade av att läsa den som jag blev av Lyrans recension av den.

Nobelpristagaren Le Clézio anses ha vacker prosa och fördömande av våld och förtryck som sitt varumärke. Och det är alldeles, alldeles sant.  Även i den svenska översättningen njuter läsaren av ett motståndslöst språk som ansträngningslöst belyser temat och handlingen. Texten är tung på vissa ställen i novellen, men eftersom handlingen drar framåt kommer man förbi dem.  Och vinner så mycket mer på grund av det. Detta är en novell som alla läshungriga kan njuta av, både de som läser på ytan och de som läser på djupet. Jag kan definitivt rekommendera denna novell till en läscirkel om man har någon period där alla är extra upptagna och inte hinner läsa en lång bok. Det finns gott om saker att diskutera i Pawana fast det är en kort novell.

Talande framsida
Novellen ska bygga på en verklig händelse och på Kapten Charles Melville Scammons liv. Som jag har förstått det var kaptenen först med att hitta bukten där gråvalarna kalvade, men som ändrade sig senare och gjorde allt för att skydda valarna i slutet av sitt liv (sista delen framkommer endast lite vagt i novellen, jag hade hoppats på mer). Som bakgrundsfakta kan jag berätta att valfångst var en mycket stor industri och väldigt ”viktig” för människan under 1800-talet och början av 1900-talet. Valspäcket gjorde man olja som man kunde göra ljus av för att lysa upp sitt hem med,  korsetter och krinoliner av benen, valrav till maskin smörjmedel. Senare, under kring, blev det brist på fett , tvål och smörjmedel. Då blev det ännu viktigare att fånga val, för med dem kunde man få det människan behövde.

Kapten Scammon var alltså ett barn av sin tid. Men i novellen är han även (som litterära karaktärer brukar vara) stiliserad och förpackad till en symbol. Han symboliserar den korrupta människan, som jagar en dröm, en dröm om att erövra allt, bli rik och att vara först. På grund av denna dröm, förstör han allt, krossar ett paradis och ångrar sig inte förrän en minut innan midnatt då det egentligen är försent.

 I kontrast till detta har Le Clézio lagt ner energi på att bygga en annan karaktär; John från Nantucket. Olikt Kaptenen har han lägre status, han är fattig, han letar oskuldsfullt efter äventyr, men ser valfångsten omkring sig på ett groteskare sätt än Kapten Scammon (som nästan beskriver jakten som magisk). En annan framträdande karaktär är Araceli. Indianflickan under förtryck och som, parallellt till att valfångsten eskalerar, även symboliserar undergången av det paradis Kapten Scammon fann.

Detta är en novell som tål att läsas många gånger om. Och den går att läsa om snabbt. Lite underligt att något med så få sidor kan bli som mycket…                                 




2 kommentarer:

  1. Så glad att du gillade och skrev så fint om denna fantastiska novell som borde få större spridning.

    SvaraRadera